love

Den här hösten är det inte riktigt samma stämning som någon annan höst. Det är så många som flyttar på en och samma gång. De människor som jag vill koppla till Umeå, flera av de vänner jag har som gör att jag älskar den här staden och folk som varit den största delen i mitt liv under de senaste fyra åren.
Jag kan inte hantera separationsångesten och är jättedålig på att ta farväl. Kopplar typ bort.
Det känns så himla tomt inom mig för att jag inte riktigt reagerar, förrän dom redan flyttat och då saknar jag dom jättemycket.

Jag är beroende av mina vänner och jag älskar och är tacksam och är glad för allas skull. Ni förtjänar det bästa och det roligaste i livet.